Teets historia

Te har druckits av människor i Asien långt innan vår tideräkning. Till en början fanns bara grönt te, som främst användes som medicin. Marco Polo var den första europé som kom i kontakt med te i slutet av 1200-talet, men det var i Holland på 1600-talet som den europeiska societeten började dricka te.
I Sverige trodde man på 1700-talet att te var farligt, och Gustav den III dömde en rånmördare til döden genom tedrickning. Detta lyckades inte.
I dag dricker världens befolkning ca 500 miljoner koppar te varje dag. Det är därmed, näst efter vatten, den mest utbredda drycken i världen.
Alla tesorter kommer från samma växt, Camelia Senesensis, som behandlas olika efter skörden.
SVART TE
Bladen får oxidera efter plockningen innan de torkas - sk fermentering (jäsning egen, anm), och då blir då svarta i stället för gröna. Svart te är det i särklass vanligaste i västvärlden. Det svart teet har högst koffeininnehåll, vilket ändå är bara hälften så mycket som kaffe.
GRÖNT TE
Tebladen upphettas efter skörden för att förhindra fermentering. Innehåller precis som svart te stora mängder antioxidanter, som skyddar mot fria radikaler.
VITT TE
Görs av unga blad och knoppar som inte värms upp efter skörden utan torkas direkt. Blad och knoppar avskärmas från solljus , så att klorofyll inte kan bildas i dem - därav den vita färgen. Vitt te är det minst preparerade av tesorterna, och också det mest exklusiva. Det finns studier som visar att vitt te innehåller en högre gred av antioxidanter än grön te.
RÖTT TE
Kallas Rooibois och består av växtdelar från en sydafrikansk buske, som genomgår en jäsning för att få den röda färgen. Det är alltså inte te i traditionell mening, eftersom det inte kommer från tebusken. Rooibois används i Sydafrika som medicinaldryck.
ÖRTTE
Innehåller örter och växter som sägs ha olika läkande eller välgörande effekter.
(TÄBY DANDERYD TIDNING Torsdag 6 november 2008)