söndag 17 maj 2009

Äntligen, en mynta!

Äntligen har den första myntan kommit upp.
Jag trodde ett tag att jag nog var den enda i hela Sverige som lyckats ta död på en mynta!! Flytten av örtagården i höstas, bjuder på en hel del sorger & överraskningar. Rabarbern är tex förskräckligt tanig och bräckligt, och som sagt myntan har dröjt med att komma upp. Men i dag fick jag syn på den första.


Rabarbern ska jag lämna i fred sådär 2-3 år, har jag läst någon stans. Jag som trodde det var tvärt om, skörda så mycket som det går så stimuleras tillväxten. Icke sa nicke!

Scillan bredde ut sig tidigare i vår över alla bredder, så nu är storuppdragning av allt utblommat som gäller. Några krokusar jag räddat till baksidan. Salvian gillade inte att bli flyttad. Det kommer mer som jag inte vad det är, men tex citronmelissen dröjer. Lovar inte gott. Blommor som tidigare växte i (den fd) rabatten, kommer snällt upp, fast de inte ska. Jag ska försöka rädda de flesta och "transplantera" dem till något annat ställe.

Tomatfröna jag fick av VÄXTHUSMADAM har tagit sig riktigt bra i växthuset och har fått flytta till STORA krukor nu. 3 olika sorter fick jag, och nu är det bara att använta stora härliga klasar med solmogna tomater. Under tiden får jag beundra mina gröna paprikor.


Mer nyutslaget i trädgården:



Ha en skön söndagskväll!
Jag ska titta på film, tror jag.
♥ Eva Linnea ♥

3 kommentarer:

Växthusmadam sa...

Vad roligt att tomatfröna har lyckats, jag har nämligen inte fått upp någonting alls av Stevian du skickade mig..... Tog nog inte hand om den som jag skulle...... Det är jättelänge sedan jag satte den så nu har jag gett upp hoppet om den.....
Växthusmadam

StrandviksVillan sa...

Hjälp så mycket som hänt hos dig!! Så vackert tyg på solsängen, och trappan du byggt och den ljuvliga vit-rosa tulpanen!!

Visst bor vi närapå i "paradiset" hihi :D. Skulle ju inte varit dumt med en egen strand där nere vid vattnet, men det är så långgrunt inne i viken. Fast det betyder förstås att vattnet är varmt också :)

Ha det fint! Kram A-C

Hannele på Hisingen sa...

Löjtnanshjärta är så fin.